Det har gått ett år och lite till..
Fortfarande finns smärtan där.
Något som gör att jag inte riktigt kan acceptera det som har hänt!
Det är smärtsamt att förlora någon, det tär på en hela tiden, varje dag, varje timme och varje minut! Någonstans i mitt medvetande finns du fortfarande kvar hos mig!
Jag vill inte förlora dig eller våra minnen! Därför plockar jag fram minnerna ibland, men det gör ont!
Kommer nog aldrig acceptera det fullt ut! <3
Jag tror att du finns någonstans bland stjärnorna och vakar över mig!